På håll såg jag ljusen dö i dimman
postad 2011-07-02 @ 16:50:00 i stora känslor, stora ord med 42 avtryck
En trotsig dimma yrar från öst till väst. Jag ser hur Picasso's penseldrag fyller området med en
grå toning från hans fördömda konst.
En ödelagd gata fylls upp av dom trasiga gatulamporna som gick att rädda. Trädena viskar
ett koncept i vinden. Jag spelar med. Jag känner mig lika bortblåst med vinden
Som om jag var det konceptet
jag ska dansa fastän hjärtat brister
postad 2011-04-09 @ 00:49:41 i stora känslor, stora ord med 3 avtryck
Tänk om vi skulle vakna / inte andas
postad 2011-03-03 @ 22:26:59 i stora känslor, stora ord med 5 avtryck
+
Benen var stela. Dom gick i frusna spår och vägrade stanna då jag verkligen ville stanna.
Men ändå fortsatte de att gå. Sedan visste jag att det var verkligen inte här jag ville stanna.
++
Under en neonblå himmel siktar jag fingret upp i skyn för att veta vart vinden bär. Jag sålde mig själv till
vindens mittpunkt för att se vart den leder mig. Solens cancerstrålar riktas ner mot mitt ansikte och jag kan
känna värmen sprida sig i hela kroppen, sånt kallas öde.
+++
Jag vaknar upp med ett hjärta som slår det dubbla slaget. Jag skriker, sätter mig upp på sängkanten och skakar.
Hämtar tabletter, sväljer ner de med glaset med vatten som stod på nattduksbordet som innehöll två dagar gammalt
vatten. Ringer D för att få mig på andra tankar. Men mitt i en mening som D pratade om greps jag av panik, och jag
lade på. Och jag svarade aldrig på sms eller samtal från D på tre veckor.
++++
Sedan blev det mars. Den trettionde mars är det trehundrasextiofem dagar sedan jag såg mina krigshjältar strida för
mitt hjärta inne på Conventum Arena. Både jag och mitt hjärta slets i tusen bitar - och överlevde. Det gjorde ont inom mig
att sedan se mina krigshjältar flyga iväg tillsammans med de röda svalorna som fyllde hela arenan med textraden
"Hårt mot hårt mot ensamheten."
+++++
Men sånt kallas överlevnad - och jag överlevde.
sleep don't visit, so i choke on sun and the days blur into one
postad 2011-01-27 @ 23:42:14 i stora känslor, stora ord med 5 avtryck
Jag: Har du några drömmar?
Han: Att fly härifrån. Tillsammans med dig.
Du liknar döden, drömmen, syster.
och där faller ännu ett år sönder till små minnen
postad 2011-01-07 @ 02:57:32 i stora känslor, stora ord med 5 avtryck
Min födelsedag idag.
Det känns ovanligt skrämmande att ett år kan gå så snabbt. Egentligen. Jag minns nästan
ingenting som jag gjort under tjugohundratio. Men jag skulle vilja spola tillbaka till vissa moment
som jag faktiskt kommer ihåg. Några väldigt fina moment.
Det har inte alltid varit lätt att vinna över sina motgångar. Faktum är att det inte går att vinna
över sina motgångar. Men jag gjorde det. Och tjugohundraelva ska bli ett år då jag kommer leva.
På riktigt.
Tjugohundratio / We're near the end.
postad 2010-12-26 @ 23:06:12 i stora känslor, stora ord med 7 avtryck
är det dags att ta farväl av tjugohundratio nu?
för jag vill verkligen inte höra det.
tack alla fina människor som givit mig så underbart fina minnen, dagar och känslor.
tack för alla fina människor som klivit in i mitt liv och otroligt nog stått ut med mig.
tack alldeles för fina kent som givit mig större kraft och hopp i år.
jag hade aldrig orkat hålla mig uppe om det inte hade varit för er.
det finns inga ord för det på det här jävla språket.
