[inventera dina minnen
betygsätt ditt liv]

Vitt, apatiskt vit färg. Det är det enda jag kan se när jag ligger i den iskalla sängen och stirrar upp i taket med dom rödsprängda ögonen som blev våta inatt. Ångesten skaver,
bultar och kväver mina andetag. Jag är rädd att mitt nästa andetag ska bli det sista. Jag sitter på fönsterkarmen i en trasig tröja och ser löven försvinna bort med vinden.

Hösten har anlänt och jag känner en stor depression. Jag sätter på »Rosor & Palmblad« och drar ett djupt bloss från dom kvarstående cigaretterna som jag försökt att förtränga.
Mina kvarglömda månader på den existentiella psykoterapin gav mig nya löften. Jag andas på nytt och söker efter nya meningslösa svar. Men jag kommer alltid vara inhuman.