[within the sound of silence
in restless dreams i walked alone]

Jag vill spola tillbaka de 728175 timmar jag levt. Jag har säkert räknat fel. Det är säkert fler timmar än så.
Det gör så ont att se sig själv som liten. Många frågor kommer upp. Men svaren är alltid tomma.

"Är det där verkligen flickan som överlevde? Är det där flickan vars liv rasade, byggdes upp och rasade igen?"

Hur kunde man veta att livet inte skulle bli som man väntat sig på den tiden? Hur kunde man veta att man skulle
hamna bland vassa taggtrådar och till slut fastna där? Hur kunde man veta allt det där som man vet idag?
Älskling, vi var alla en gång små.